Vi människor har en lång historia genom evolutionen sedan våra förfäder började gå upprätt för många miljoner år sedan. Det handlar alltså om en extremt lång process och givetvis har det satt sina spår i hur vi fungerar än idag. Det är vår historia som avgjort vad som nu gör att vi mår bra eller dåligt och vad vi upplever som behagligt eller obehagligt. I förhållande till hur lång tid livets evolution har pågått, är den tid vi har bott i byggnader försvinnande liten. Vi spenderade i princip all vår tid utomhus i miljontals år och nu i modern tid sägs det att vi tillbringar ungefär 90% av vår tid inomhus och bara 10% utomhus. Detta trots att vi inte är gjorda för detta. En byggnad är i högsta grad en onaturlig ljudmiljö för en människa. Hur löser vi detta?
För en akustiker är den viktigaste uppgiften att designa byggnaden så att den påminner så mycket som möjligt om naturen. I naturen finns inga planparallella ytor och ej heller några rektangulära utrymmen. Det finns heller ingen kontinuerlig, stor platt yta ovanför oss som reflekterar ner ljud på oss, dvs innertaket. Ljud som kommer uppifrån är alltså något konstigt för oss. Här är en av anledningarna till att man monterar ljudabsorberande undertak i byggnader. Dessa absorberar det mesta av ljudet som träffar dem, vilket gör att nästan inget studsar tillbaka. Med ett absorberande undertak har vi med andra ord, akustiskt simulerat en blå öppen himmel! Rummet blev därmed lite mer likt naturen och vi upplever det som behagligare.
Efter att vi åtgärdat taket har vi även väggarna, de planparallella och ofta kala ytor som omsluter rummet. Här får vi ljudreflektioner som relativt obehindrat kan studsa fram och tillbaka mellan väggarna. Om du någon gång tittat in i ett spegelrum med speglar på alla väggar, så vet du hur det ser ut därinne. Det blir en evig repetition av din spegelbild. Ännu värre blir det om du tänder en ficklampa, som nu kommer blända dig ordentligt av alla spegelbilder. Precis samma sak händer med ljud. Dock ska man komma ihåg att vid varje reflektion tappar ljudet lite av sin energi och därför dör det bort till slut. Annars skulle ju ljudnivån öka mot oändligheten! Ponera nu att du vrider speglarna i förhållande till varandra så att de inte längre är planparallella. Nu kan den eviga repetitionen inte längre uppstå och även om du tänder en ficklampa blir du inte lika bländad. Vi akustiker pratar ibland om ”akustisk bländning” när en yta orsakar kraftiga ljudreflektioner som fokuseras på en och samma plats. Moderna byggnader innehåller ofta stora glasytor, och där kan detta bli ett markant problem. Även om de är transparenta, fungerar de mycket bra för att reflektera tillbaka ljud.
Att vrida ytan är ett sätt att undvika akustisk bländning. Ett annat sätt är att använda en yta som inte är slät, utan oregelbunden. Exempelvis en bokhylla med böcker som är in- och utskjutna på lite olika avstånd ”slår sönder” infallande ljud på ett behagligt sätt. Inredning har också denna effekt. Tänk tillbaka på när du flyttade in eller ut ur en lägenhet senast. Hur otroligt mycket rumsklang var det inte när det var helt tomt och flyttstädat? Och sedan jämför du på hur det lät när möblerna var på plats. Ett tredje sätt är att tillföra ljudabsorbenter på väggarna. Det primära syftet med att åtgärda väggarna är att undvika planparallella odämpade ytor. Detta upplevs som onaturligt för oss. De väggåtgärder som beskrivs ovan kommer att innebära att rummet påminner mer om naturen. Med denna kunskap om hur ljud i rum fungerar i bakhuvudet, är det kanske inte så konstigt heller att vi gillar att lägga ut mattor på golven, eller hur? Mattor är också ett sätt att simulera naturen akustiskt.
Det finns oändligt med parametrar som kan beskriva miljön i ett rum och hur det upplevs. Här har vi presenterat ett litet axplock med avseende på rumsakustik. Acouwood tror på trä som byggnadsmaterial, eftersom det inte finns något annat material som är bättre lämpat för att efterlikna naturen.
- Rikard Öqvist
